Det går inte att släppa helgens nederlag på Avesta brukshundklubb, detta har ju ändå varit en helt fredad situation där jag kännt lycka och glädje med att komma ut och visa upp vad jag och Leffe kan prestera i skogen och på lydnadsplanen. Det går inte många minuter utan att jag tänker på det som hände:( Fy fan vad jag bara önskar att det gick att vrida tillbaka klockan!!! Väntan på domen från SKK kommer nog inte att bli nån lek, tur är väl ändå att det inte var frågan om något bett och att ingen kom till skada. Leffe betede sig som en kollega och vän beskriver en trött Leffe "som en trött och grinig barnunge".
Jag har funderat farm och tillbaka hur mkt som helst på varför det blev som det blev, Leffe har ju haft problem med detta betendet men med all träning som vi lagt ned så har detta avtagit och det var nästan att man trodde att vi lyckats få detta att försvinna, så kommer det helt plötsligt ett bakslag igen!:( Det jag tror är en stor del av detta bakslaget är att det blivitt för mkt träning och lite för lite vila den senaste månaden, det har varit träningsläger och mkt på resande fot. Att toppa detta med att resa ut i husvagn för första gången i hundarnas liv, nä detta var med facit i hand inte ett schyst sätt inför en tävling! Jag vet ju hur Leffe har varit vid alla andra tävlingar, det har varit den där glada, pigga och sociala killen som charmar alla:) Nu sabbade vi/ jag detta genom att inte tänka till, detta i kombination med att det skede en liknande olycka vid träning 1 vecka senare (sista dagen på träningslägret i Fliken) gjorde att jag nu skulle aggera på ett helt nytt sätt i apporteringen! Det går inte gå in på en tävlingsplan och aggera på ett nytt sätt där jag håller i halsbandet, detta gjorde ju att Leffe kom i konflikt med sig själv när det gäller sinesstämningen han skall ligga i på lydnadsplanen. Hade han varit pigg så hade det kanske gått, men trött som f.n och i stekande solsken med ca 28 grader i skuggan, nä det går/ gick helt enklet inte. Det är lätt att glöma att Leffe ju bara är 2 år 10 månader, han är ju inte riktigt van vid hur mkt som helst utan det kanske kan behövas lite vila och återhämtning för att sortera och låta poletterna trilla ner!?
Det som känns tuffast nu är att jag måste börja om på nytt för att jobba upp ett förtroende, eller rättare sagt så måste jag träna oss åter till ett läge där jag kan börja lita på Leffe (han måste visa att det går att lita på honom). Detta kommer att ta tid! Hoppas att det går! Jag kan ju inte gå och förvänta mig att det kommer att ske en olycka, men jag kan heller inte slappna av så att detta får hända igen. Hur f.n aggerar man i detta läge, kan ju inte gå och strama åt kopplet eller nypa tag i halsbandet då detta lätt kan sända fel signaler, samtidigt så kan jag ju inte låta honom hamna i den sitsen att det kan ske igen! Känns som ett moment 22, skall försöka lära mig att jobba/träna me dubbla koppel, kanske ha ett kortare koppel satt i midjebälte/ löpbältet för att vid de tillfällena då han försöker göra en rusnig kunna komma åt honom vid helt rätt tillfälle och inte då skadan redan har skett! Jag lovar att vi kommer att göra allt som står i våran makt för att fixa detta, det skall gå!!!!!:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar