Vilket pris skall ett tävlingsintresse ha!?

Väljer att göra ett lite annorlunda inlägg idag, kör ett inlägg som är kopierat från mitt svar till Ola S i gårdagens blogg kommentar.

"Ola S> Så sant, så sant! Att få fram en tävlingshund borde vara lättare än att få fram en som blir godkännd för tjänst, eftersom jag måste ha hund i jobbet så vet jag inte riktigt hur jag tänkte (vid första tanken) lösa det genom att göra mig av med den som älskar mig mest för ett få till ett fritidsintresse som inte ger några pengar!? Till vilket pris är det värt att ha ett intresse!? Om priset var/ är att lämna bort Leffe och skicka gamlingarna till himmelen i förtid så är priset åt helvete för högt!!!
Nä, det får som sagt bli en j..la bra hund att lära sig mera med, kan ju träna in alla moment t o m elitklass för att på detta sätt ha mera med mig i bagaget till kommande tävlingshunden (och tjänstehunden). Leffe är ju trotts allt bara 2 år och 10 månader, på detta så älskar han sin husse utöver allt annat:-)"

Till detta kan man ju även skjuta in tankar som uppstod vid samtal igår med en vän. Om jag skulle lämna bort Leffe, vem skulle då ta honom och vilket liv skulle han få!? En hund med detta problem som Leffe bär på går (åtminstone för tillfället) inte att tävla med, han kommer pga sin osäkerhet och misstänksamhet mot nya ej mkt väl kända människor (absolut närmaste familjen!) att antagligen försöka nypa de nya flera gånger. Följderna av detta kan ju bli vad som helst och som sagt, vem vill ta denna typ av hund!?
Nä Leffe är våran och kommer så att förbli tills döden skiljer oss åt, vem vet vad ännu mera mognad (hos Leffe då;)) och träning kan ge på sikt! Vi kör på men utan ambition att tävla, vi kan ju träna på allt utan att kliva in på tävlingsplanen:-)
Tilläggas bör att jag inte ens behöver bli avstängd bara för att jag fått en anmälan, dock så kommer jag hur domen än blir ge mig själv 2 års tävlingsförbud för att verkligen med lugn och ro jobba in trygghet i de osäkra bitarna som vi har. Tiden får visa hur det sedan blir!?